Åter igen

Flera saker kommer åter. Flera känslor och personer lika så. Jag är för upprepning. Ger trygghet. Men när något väl är nytt är det en härlig upplevelse. Det är som vanligt nödvändigt att finna balans. Vill inte fastna i samma gamla vanliga samtidigt som det är otroligt jobbigt att aldrig kunna luta sig tillbaka med vetskapen om att detta är invant och lugnt. På mitt nya jobb börjar jag äntligen känna mig lite mindre ovan. Betona ooo så det inte läses åååvan. :-) Veckorna har gått och jag har avslutningar på de olika grupperna. Lite overkligt! Skönt, för jag behöver reflektera men en rastlös känsla infinner sig också. Jag vet att jag kommer längta efter alla dessa sköna typer, stora som små. Mött ca 70 nya barn och ett gäng vuxna de här veckorna. Har så blandade känslor. Så trött, ljudnivån ibland är klart över tillåten. Så glad, många underbara människor. Så förtvivlad, jag räcker inte till. Så stolt, jag fixade det. Känslotumult...

A-K, jag har läst din kommentar. Publicerar så fort jag får till min dator igen! Tack!!!

Något annat som återkommer är morgondagen. Ser fram emot att se Noras glugg. Hon tappade en tand på fritids idag. Så är hon här, söstrami Ulli. Dagen har hon spenderat med Niklas och kvällen med barnen. Jag hann knappast se henne! Det blir också i morgon. Jag är frånvarande, barnen undrar varför jag är så ofta med andras barn? Åhhh, det är inte enkelt att förklara. Jag bara vet att det ska vara så här nu. Jag sätter min tro till att jag gör det jag just nu är ämnad för. Åhh, Gud, visst är det väl inte ogjort?!?