Kattens svans

Är en yogaposition som vi övar oss på under yinyogan. Att öppna upp, vrida, förlänga och känna in. Känns som det är en beskrivning av livet. Jag älskar yinyoga. Det är en otrolig utmaning för mig. Jag börjar så sakteliga förstå mig på mig själv. Att hitta in i positioner, stanna upp och reflektera. Ypperligt! Jag har ju annars lite bråttom. Tålamodet har definitivt utvecklingspotential! Att inte konstant sträva framåt mot nästa mål utan i stillhet befinna mig i mitt eget nu. Jag är ju väldigt grupporienterad. Talar ofta om att vi inte är något utan vårt sammanhang och det hävdar jag å det mest bestämda. Men i yogan finns jaget som en del av alltet och det är något väldigt tilltalande i detta. För det är liksom så jag tänker om livet och vår existens. Att vi finns till genom gemenskapen men utan att utplånas som individer liksom. Milde tid, tror det blev nått filosofisk grubbel här på måndags kvällen. 

Vi är givna ett liv och vi är ta mig tusan skyldiga att göra det bästa vi förmår utav det. Så älska din nästa som dig själv och är du oförmögen att, av nån anledning, älska dig själv, sök hjälp! Ingen är sig själv nog!!! Virituell gruppkram är på sin plats...