I klang

Jag gillar att testa på saker. Eller nja, jag gillar att testa på saker som jag själv kommit på att jag vill testa. Inte så där som när nån kommer och säger att nu ska alla gå på händer och dricka vatten samtidigt eller nått annat "festligt". Jag har en stark övertygelse om att vårt känsloliv speglar sig i vår fysiska kropp. Att gammal sorg kan sitta länge i muskelminnet t.ex. Det blir spänningar och obalanser. Värk och elände. Så för att komma till testandet ska jag nu berätta att jag varit på klangmeditiation. Var en fin upplevelse. Lite flummig emellanåt. Det berodde nog mer på deltagarna än själva meditationen dock. När jag säger flummig menar jag att det blev lite si så där med fokuset då och då. Fast vad vet jag, detta var ju min första gång. Jag gick därifrån tyst. Hade svårt att andas. Så otroligt sorgsen. Men utan att kunna säga varför. Trycket över bröstet gjorde att mitt hjärta kändes klämt och domnat. Antar att det betyder nått särskilt... Idag har jag jobbat på som vanligt. Men med en lite underlig känsla. Fick med mig lite tips om hur jag kan hantera det jag känner. Jag ska försöka låta gamal sorg få komma till utan och sen släppa den. Jasså det gamla tipset ja... Jo det har jag hört i många terapistolar, hos själavårdare och diverse hobbypsykologer. Så antar att de är en sanning. Problemet är bara att jag verkligen inte är speciellt hårt drabbad genom livet. Visst finns det saker som hänt som jag vet att jag borde bearbetat men bara stängt dörren och traskat därifrån. Så vad göra med detta domnade hjärta?