Stilla söndag

Jag är så förkyld att mitt huvud känns som tung medicinboll... Varit i en veckas tid. Nu verkar jag smittat familjen som en efter en kommer med diverse krämpor. Det är ju sån tid nu. Men så väldigt skönt att ha ledig söndag. Jobbade fredag till lördag. Hade läger även denna helg. Det är toppenjobb! Läger med Seniorerna i källaren på Kyrkans hus. Fina unga människor. 

Kattungen lever fortfarande och både äter och går på lådan. Hoppas hans provsvar är bra. Ev har hans njurar blivit skadade av förgiftningen. Shiiiiit vilken pärs! Lille gubben... Han var tapper på djursjukhuset. Det var faktiskt jag också. Riktigt sansad. Krisade rejält innan. Men Niklas och jag var väldigt överens om att vi skulle rädda katten om det gick. Han är ju oförsäkrad eftersom han inte är lagligt vår ännu. Knappt fyra tusen för knappt två timmars sjukhusvistelse... Ja, han blir vår julklapp i år! 

Lillfisen!

Med bandage runt benet. Inte kul att ta blodprov... 

Känslostorm minst sagt! Sjuk katt, förkyld i en vecka och i morgon säger vi hej då till killen som vi nu har haft boende hos oss i två veckor. Han ska få sitt rum på ett boende. Det har varit en fantastisk upplevelse att få vara med om. Barnen har varit så stolta och glada. Men nu är det dags för honom att knyta nya kontakter. Vi känner att vi kommer sakna honom. Han är en väldigt fin unge. 

Bortsett från högen med "viktigheter" på bordet är den här bilden bara bäst. Ingen skärpa och totalt oorganiserad. Som vårt liv... Det finns ingen "rätt tid" att hjälpa någon. Det finns bara nu och det är nu det behövs!