I väntans tider...

Mest troligt att jag kommer bli sjuk efter att tagit hand om både det ena och andra magsjukebeviset. Men samtidigt är trons styrka enorm. Jag har satt i bägge fötterna och stretar emot. Äcklig jäkla åkomma det där. Bara gått sjutton timmar än så det finns gott om tid för viruset att gripa an oss alla än men som sagt, spjärnar emot å det grövsta! I morgon har jag vård av barn. Jag som sett fram emot att få hämta dagiströtta ungar vid halv fem. Denna lediga vecka har tagit hårt på allas psyken. Totalt hjärnsläpp antar jag när jag skrev i ledig hela veckan på barnens lappar. Hade kanske varit på sin plats med helt lediga föräldrar då också men nej så vart inte fallet. Vi har bytt av varandra i dörren eller haft barnvakt. Klart vi är slitna nu. Inget jag hycklar med. Jag älskar att vara hemma med ungarna men ibland går vi varann på nerverna helt enkelt. Vi är så förbaskat hetsiga. Dessutom är stämningen lite väl laddad. Fjärrkontrollen till tvn är försvunnen. Varit så sen i fredags... Ett mysterium signerat Noel med största sannolikhet. Han står inte högst i kurs just nu. Tur för honom att han är söt!!!