För vilket år i rad...

Igår metade vi kräftor. Jag riggade burar och håvar med strömmingsfiléer. Det bär mig emot men barnen älskar ju detta. Vi fångar ( OM vi fångar några) och sen släpper vi tillbaka dem igen.i regn satt vi i vårt lilla tält i några timmar och lyckades få EN kräfta innan vi gav upp. 

Morfar drog upp buren och tog ut den lilla stackaren...

Alldeles för liten att ens få behålla men lyckliga barn! 

Stolta över sin kräfta...

-Nej barn vi kan inte ha den som husdjur...

Ja visst kan jag ta en närbild så ni minns hur fin den är! 

Hela familjen samlad vid kräftmetet. 

Så nu är det strax dags att börja ställa in mig på jobb igen. Mina fyra veckors semester är slut och på måndag är det ny termin. Jag är väldigt nöjd med mitt jobb så det är inget problem alls att börja det är snarare faktum att ledigheten är slut som gnager... Kommer ihåg när en av mina kompisar för ca åtta år sedan sa: -"Ska jag behöva skaffa fler barn för att få vara hemma med de jag redan har?"

Nu har vi inga planer på att utöka familjen med fler barn, milde skapare, hur skulle det bli! Men jag fattar känslan. Jag har vad som på pappret ser ut som en lugnare termin framför mig och jag ska akta mig för att hoppa på massor av andra projekt. Jag ska ju börja plugga lite igen så det får nog räcka. Resten av tiden ska jag lägga på familjen, yogan och kökstjänst! Så hoppas jag se mina vänner oftare. Både de som bor nära och de som kräver planerad resa för de bor längre bort. Jag önskar mig en höst fylld av gemenskap och mys med tända ljus. Men först ska det vara en dryg halv månad av sommar innan höstfeelingen får ta över! 

Sitter i partytältet och myser för mig själv....