En puzzelbit

Det är en månad sen sist. Lite drygt faktiskt... Lyckan är stor då han kommer. Vi hämtade Anton vid tåget i Falköping i söndags em. I morgon åker han tillbaka till Ljungby. Frågade honom bur det är att komma hit? Han svarade att det är som att checka in på all inclusive... Hahaha, kan tänka mig det! Så sa han att det är väldigt mysigt! Åh... Det är fint att duka för alla fyra ungarna. Att höra dem spela Wii med stor inlevelse. Eller hur de resonerar om baka pizza på bästa sätt. 

Jag och barnen skulle äta semla i em. Niklas tackade nej åh det bestämdaste då han tycker att det är onödigt med en torr bulle med grädde...bättre att bara käka mandelmassan som den är.... Nåväl, jag hade fixat vegan semlor och dukat fram. På bilden syns tydligt vilka av mina fyra barn som är ivrigast på fika! 

Så nu är det avklarat. Min första semla för året. Kanske min enda... Fast jag kan tänka mig en hetvägg, varm rismjölk tror jag kan passa med kanel i. 

Idag har jag fått vabba. Nora vaknade med väldigt ont i magen. Med rädslan för magsjuka vågade vi inte riskera att skicka iväg henne till skolan. Det blev inget av det hela. Så är läget inte sämre i morgon blir det jobb och skola som vanligt. Det är så väldigt synd om henne. Denna mage som spökar. Jag brukar försöka komma iväg till jobbet på måndagar för jag har många grupper då och det kan vara svårt med vikarie men ev magsjuka gör ju att det inte funkar att be om barnvakt. Så idag var det bara att inse, vi får bli hemma. Ärligt, jag har väldigt bra kollegor och är på intet sätt oumbärlig. Men på samma sätt som Anton fattas i vårt familjepuzzel fattas ibland vi som personal.

Milde tid, jag läser artiklar om lynchmobbar, pedofiler i den egna hembyn, risken för ett tredje världskrig och bostadskrisen. Människor är hemlösa. De flyr. De förtrycker. De plågas. Människor älskar. De saknar. De längtar. Människor är människor... Som art skrämmer vi livet ur mig ibland. Så grymma och tyranniska. Så i nästa stund gläds jag så innerligt, vilka otroliga individer det finns. Som kämpar för allas värde och värld, människors, djurens och naturens. Vi har så många valmöjligheter och ett stort ansvar för den värld vi önskar. Kanske är det oss övermäktigt?