Eländes elände

Så sa mina föräldrar jämt förr. Om något var riktigt bedrövligt. Nu har jag lust att skrika och gråta just eländes elände. Nu fattar jag. När det värsta av värsta hänt. Det har inte drabbat mig personligen men jag sörjer ändå djupt. En familj i vänkretsen sörjer nu ett barn. Jag lider. Det är svårt att endast hålla sig empatisk för rädslan att detta ska hända har fått mig att vandra långt i tanken om hur livet skulle bli om detta fasansfulla skulle inträffa...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Helgens sista vakna timmar

Ta till sig nytt