På Egnahem intet nytt!

Snodde det från en av de bästa böcker jag läst. På västfronten intet nytt, vilken berättelse. Idag har jag funderat lite över mig själv. Igen! Det började med av en av våra timvikarier på jobbet sa till mig att hon trodde vi skulle bråka mycket på jobbet om vi arbetade ihop... Oj... jasså? Ok, ja kanske det men inte troligt. Spännande att höra hur andra uppfattar mig. Också väldigt spännande att se hur jag tog emot denna info. Hade detta skett för säg 20 år sedan, hade jag gjort en liten ritual med hennes namn på en lapp som jag sedan eldade upp för att symboliskt visa vad hon var värd för mig alltså typ inget. För 15 år sedan hade jag tagit tillfället iakt och verbalslaktat henne. 10 år sedan hade jag övertygat om att hon hade helt fel och att jag självklart är urenkel att jobba med om hon nu bara lyssnar på mig och gör som jag vill. För 5 år sedan... hade jag sagt att ojdå förlåt mig... klart det är jag som är svår att komma överens med...jag går igenom en kris. Idag log jag och undrade varför hon trodde det...det här är ju bara vårt jobb. Så sa jag bara att jag hoppas aldrig att jag kommer lägga så mycket kraft på de jag jobbar med att vi ska behöva bli osams om jobbet. Är detta sjävlinsikt eller har jag just fabricerat en story??? Ha ha ha ja inte vet jag. Det är en bra, ung tjej som vill göra sitt bästa alltid och jag ska absolut uppföra mig det lovar jag.

Middag i tältet även idag. Gårdagens rester blev gratäng idag.

 -Mamma, du måste se ut lite mer så här, säger Alicia och visar sitt fotogeniska leende. Jamen va ända in i helskotta unge jag försöker ju!!!

Detta kök kommer att lämnas i sitt befintliga skick för nu tänker jag bubbla vidare i partytältet.