Hipp hipp hurra för mig!

Att fylla år är inte världens grej längre men jag firar gärna ändå. Fast det är inte dödsviktigt vilken dag det blir eller att jag får presenter. Men jag gillar presenter. Det hycklar jag inte med. Har redan öppnat flera stycken idag. Jag låg och funderade igår kväll på hur saker och ting har utvecklat sig. Jag kände att jag behöver hitta mig. Inte hitta mig igen utan den jag är nu. Inteden jag var. För vad har hon med mitt liv nu att göra. Näe hon blev lämnad i psykterapin för flera år sedan. Hon som jag märker av ibland... när tex inte en del av mina gamla klasskompisar hälsar på mig. För jag vet att jag inte var snäll mot dem för 25 år sedan. Ja så är det.. den bädd jag fixade då är lika knölig att ligga i fortfarande. Har aldrig heller bett om ursäkt för att jag faktiskt mobbade andra tjejer så får liksom ligga där jag ligger. Det finns dock människor som jag ber gång på gång att förlåta mig och det är helt i onödan för där förläts jag för evigheter sedan. Men det är väl mitt sätt att komma undan enkelt. Att ta det säkra före det osäkra. Nåväl...jag städar mitt samvete allt eftersom tillfällena dyker upp. Jag fegar ur lite...