Kära andningshål

Jag skriver till dig med en fråga. Jag har länge funderat på vad som gör mitt liv extra värdefullt? Inte i meningen att mitt liv är värdefullare än någon annans utan vad är det i mitt liv som jag uppskattar extra mycket. För just de tillfällena borde vara viktiga att uppmärksamma. Eller? Så därför kära andningshål undrar jag om du kan bistå mig? Men samtidigt märker jag att hjälpen redan är skickad. Bara genom din existens. Att du gång på gång står pall för mina osammanhängande funderingar och tvära kast. Att ha andningshål är extra värdefullt. I veckan har stallet, ridningen, kvällsmat med gäster, samtalen med Seniorgruppen varit andningshål. Vetskapen om en familj ett hem och en tillhörighet ger grundtryggheten och sen löser sig det mesta. Jag har varit lite pressad i veckan. Det är första egna hemtentan. Vi har varit godtjända på alla våra inlämningar som tur är. Det finns inte mycket utrymme för bakläxa. Jag försöker utnyttja tiden så maximalt som möjligt. Typ bensträckare i tentaskrivandet är lika med hänga tvätt eller möta Alicia halvvägs hem från kören för att snacka ihop oss lite. Så kära andningshål, sat nam! Vägen, sanningen och livet... bara att tuffa på.