Veganrulta

Mitt första år som vegan har passerat. Många frågor och undringar lika så. Det är spännande, kosten har ju blivit ett sätt att ta ställning och visa tillhörighet. Jag skiljer mig på många sätt från den lite allmänt antagna bilden av en vegan. Jag gillar inte stereotyper för väldigt ofta blir någon sårad och känner sig förlöjligad. I mitt fall verkar jag var en aning övermogen... Jag är äldre, tjockare och tystare än generaliseringen brukar framställa en vegan. På ett sätt är det perfekt då jag får en chans att visa på att olika är bra. Dessutom slipper jag från de värsta fördomarna. Samtidigt som jag också kraftfullt får stå upp för mina val då en del personer tar sig rätten att säga de mest oförskämda saker. Det görs narr av mig då och då. Fast inte lika ofta längre. Andra vänjer sig och jag är helt på det klara med att det upplevs provocerande när någon lyfter frågor runt mat och konsumtion. Därför är jag tystare... Det tog mig dryga 40 år att våga därför är jag äldre.... Och varför jag är rundare är ju ingen hemlighet, dessa dryga 40 åren av fikande sitter som min inbyggda airbag. Så visst sticker jag ut men i ärlighetens namn, det här med att stå tyst i ledet har alltid varit ett bekymmer för mig. Så en liten uppmaning är på sin plats. Våga se det som finns runt omkring och agera. Ge en hjälpande hand. Om det är naturen, djuren eller medmänniskan spelar ju ingen roll. Nu vänder vi trenden och hjälps åt att få en värld värdig att lämna över till kommande generationer

.