Alla dessa tårar

Milde tid, verkar som om en myras bortgång för mig att gråta floder. En vissnande hyacint kan få mig att svälja extra hårt. När någon argumenterar emot mig och säger hoppas vi ändå är vänner känner jag att tårarna bara väller fram. Jag gråter när jag berättar för mina kollegor att jag måste hasta hem för jag har ett oroligt och ledset barn hemma. Jag blir rörd till tårar av barnens fina sång i kyrkan och ridhuset. Gråten är ett vapen och används som beskydd. Fick jag veta som tonåring. Att jag grät mig till att få som jag ville. Jag lipade mig till det mesta. Kanske... Då var jag i så fall skicklig numera styr jag inte över det alls. Tycker att det är lätt besvärande för jag ses ofta som känslosam och orationell och i dagens samhälle är det uppenbarligen dåliga egenskaper. Jag hamnar ofta i situationer som är utsatta, jag har alltid gjort det. Förr var det till och med ofta lite farliga situationer där jag råkade illa ut. Jag vet att jag karat mig bra, kunde gått så mycket sämre, jag var äventyrlig på ett för mig själv dåligt sätt. Må jag inte hamna där igen. Må andra slippa!