Begränsade

Det är vi nog alla då och då. Finns gränser för det mesta. Ibland stöter jag på någon som jag kan känna är gränslös. Det skapar oro. Finns den där känslan av oförutsägbarhet som skrämmer lite. Vet liksom inte vad som komma skall. I vissa fall är det så himla befriande men oftast så blir det obehagligt. 

Att gå och fika med familjen innebär en del begränsningar numera. Jag har ju valt att äta veganskt och då faller ju ganska mycket fika bort. Detta har varit av godo för min del då jag verkligen överkonsumerar just fika för det är så förbaskat tröstande. Eftersom det är ett val av fri vilja finns inget att gnälla om däremot är det lite tråkigare för Nora som får välja av ett ganska litet utbud. Mycket är ju bakat på vete och innehåller mjölk. Tur att fika inte är livsnödvändigt även om det då och då är bra nära nog essentiellt för min mentala hälsa. 

Fika på Mekka funkar iaf för oss allihop!

Jag har så mycket tankar om hur olika livet ter sig för oss. Så små saker som gör avsevärd skillnad. Ibland är det tydligt vad som varit avgörande för om en människa ska orka kämpa vidare i livet. En del ger upp utan större fight medan andra slåss för sitt eller familjens liv. Många mår så dåligt. Det är bättre stunder och så återigen sker något som raderar allt det som byggts upp. Jag har haft förmånen att ha ett otroligt fint nätverk runt mig då jag svajat och dalat. Det är så synligt att just tryggheten i nära avgör många gånger. För andra spelar det ingen roll. Trots all tänkbar backup så skiter det sig. Andra står helt ensamma och stretar i den strängaste motvind, orubbliga. Kanske har det med en övertygelse att göra. Med vårt egenvärde. Eller instinkten att kämpa för sin överlevnad.