Solidariskt skuldfri

Många gånger i mitt liv har jag försökt köpa mig fri från mitt dåliga samvete. När jag gick på högstadiet var jag en mobbare. Inte så att jag gick och letade efter någon att trakassera. Näe, det fanns några som råkade ut för mitt missnöje och mot dessa var jag elak. De är idag så klart framgångsrika kompetenta personer. Niklas brukar säga just så, att han är tacksam för att inte ha mobbat någon för med stor sannolikhet blir just de personerna ens chefer någon gång... Jag var säkert avundsjuk på dem eller så fick jag inte som jag ville. Det krävdes inte så mycket för att jag skulle slå på min värsta sida. Från detta har jag sedan försök fly. Det dåliga samvetet kostar mig många hundra varje månad då jag stödjer ett gäng olika hjälporganisationer i förhoppning om att göra bot för mina tidigare misstag. 

Så vad är att vara solidarisk? Att visa empati? Jag kan ju inte sätta mig i de utsattas sits för att på så vis bli förlåten. Det är ju inte så det funkar. Vi behöver inte föda det onda. Vi ska ju i stället boosta det goda och med mångdubbelt kärleksbudskap förinta ondska. Bara genom kärlek kan vi upplysta se sanningen. Så hur blir jag då fri från mitt dåliga samvete? Genom att idogt skänka pengar i tron om att ekonomisk genorositet är en solidarisk handling fylld av medmänsklig kärlek? Näe, jag kommer inte komma ur knipan genom kronor. Jag kan bara be om förlåtelse och göra bättring... Solidaritet och medmänsklighet kommer inte ur sympati och finans, utan ur empati och mellanmänsklig kärlek.