Ledig i överflöd

Härlig tid den första semester veckan. Men ärligt, så att bara gå och dra här hemma ensam med barnen är ju inget jag tänker hålla på med. Jag blir så uttråkad. Hemskt att erkänna det, vet jag nog, men så är fallet. Jag är glad att de har haft kompisar här varenda dag för jag tycker de tjatar nått vansinnigt på mig. :-) Jag är ingen hemmamamma... Märktes redan när jag var föräldraledig när de var bebisar. Jag blir rastlös och gnällig. Helt absurda problem. Ledig tid med mina barn tråkar ut mig!?! Hujeda mig så politiskt inkorrekt kan jag vara en torsdagskväll som denna? Spik nykter till råga på allt! 

Har en vän som fått en tråkig diagnos. Hon kommer leva med denna sjukdom resten av livet och den är ärftlig så säkert har även hennes barn samma diagnos. Så trist att veta att det onda ärvts. Det tänker jag också på ibland. Undrar om mina barn ärvt mina kassa gener. Samtidigt som jag inte tänker på att jag fått dem i arv. Det är ju inget man kan hålla mot sina föräldrar, jag fick ju livet genom dem. Har flera vänner med jobbiga sjukdomar som får kämpa med olika krämpor. Det är lärorikt att se hur de hanterar sina livssituationer. Idag skrattar jag åt det tragikomiska i det hela. Jag har fått en distans till mitt onda och försöker att inte definiera mig själv som en diagnos. I mitt fall är det dessutom tveksamt vad som är vad. Så finns ju alltid de som har det värre...