Aldrig så dålig...

När jag hörde talas om pojken vars far ansåg honom så dålig att han inte fick åka med hem i bilen slog det mig igen! Vilken helt sagolikt bra barndom jag haft. Att små bagateller blivit bekymmer är ju något väldigt positivt. Det tyder ju bara på att vi inte hade några stora hemska frågor att ta ställning till i min skyddade hemmiljö. Att ha fått växa upp med två välfungerande föräldrar är en klar fördel. Märks så tydligt nu. Aldrig någonsin kommer mina barn ha spelat så dåligt att det inte finns plats i bilen! Ja nu är ju det endast en bild av vad jag vill få sagt. Men med lite fantasi förstår alla poängen. Många gånger har mina vänner påmint mig om vilken gåva det är att ha mina föräldra nära och kära. Det är verkligen inte alla förunnat. Att alltid luta sig tillbaka på den grundtryggheten gör mig stark. Jag pluggar och lär mig massor av fina, bra saker hela tiden men i ärlighetens namn är det de stabila, genomtänkta och svenssonförnuftiga värderingar som jag fick som liten som är mest avgörande. Vill bara säga enormt tack till min mamma Kristina och min pappa Rolf för att just ni två blev mina päron...