Hundra kalla...

Hela familjen startade upp tidigt. Frukost ihop innan vi drog iväg åt olika håll. Bra dag på jobbet för mig. Kom därifrån i tid hade bråttom hem. Kl 17 skulle snickaren komma. Väntade....väntade....så kom grävmaskinisten istället. Oj! Ja det var ju välkommet. Honom har vi inte sett på en månad. Jag satte degar och började steka köttfärsbiffar. DÅ kommer snickaren en timme försenad. Ja han var ju efterlängtad så välkommen in. Bröden in i ugnen. Hade ju sagt att vi skulle äta hemmagjorda hamburgare... Ofta undrar jag över min planeringsförmåga. Ja ja utanför fönstret blinkar varningslamporna på jättegrävaren. Snickaren mäter och knackar. Räknar över det hela och säger 100. Ooops, 100 alltså? Milde! Ja det blir intressant att säga till bankdamen. Snickaren sa att det drar iväg lätt. Jo det må jag säga. Knackar försynt på dörren, grävar'n är klar. Perfekt nu har vi stadigt grus att gå på igen. Tråkigt att det drog ut på tiden, två månader har gått. Vi får lägga plattor och ny trapp till våren. Det blir bra. Tackar honom för gott arbete och nu är det en hantverkare kvar. Vi får höras av.. Så blir bestämt. Barnen utfodras hamburgare som togs emot med blandade känslor. Ät barn, mamma har både bakat och rullat burgarna! Trötta somnar de i en hög i soffan. Niklas drar på fikastund med polare. Jag drar täcket över mig i andra änden av soffan och kollar tvprogram om barnlängtan. Vaknar till nån som lipar över sin ekonomi. Jag vill hojja HUNDRA KALLA till lipsillen men behärskar mig som vanligt. Ännu något att ta upp i terapin. Behärskningskonsten. Dagen går mot sitt slut och jag har en del att smälta. Dessa få kvadrat:

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Helgens sista vakna timmar

Ta till sig nytt