Shit vad jag gnäller

Som vanligt kollar jag på Mannen som talar med hundar på tv. Lugn och bestämd! Hans ledord. Jo jag tackar. Jag är stissig och virrig. Just nu. Oftast har jag lagom koll. Nu landar vi i ledigheten och det gör oss alla rotlösa och osäkra. Rutiner byts mot lördag hela veckan liksom. Ja det skakar om. Skönt på ett sätt men också förvirrande. Barnens struktur som förut varit det som skilt dem åt en stund saknas. Nu lever de med varandra dygnet runt. Frestar på. Jag ska göra lite mindfullness innan jag somnar. Sätta nya rötter. Tur att jag inte gräver mig neråt för nu är det dags att packa igen. Jag tar de små barnen och drar till kusten. Idag har jag lagat mat och bakat banankaka. Packas med så behöver jag inte tänka på matlagning då jag är själv med telingarna. Hängt med Fia ett par dagar. Igår föreslog hon att jag kunde söka läkarhjälp för ev Borelia. Jag har ont i hela kroppen men reumaproverna visade inget denna gång. Jag grubblar så klart varför jag är så skruttig om inget verkar vara fel. Hur som helst har vi roligt då vi ses. Vi har en rejäl skock med ungar med oss men trots det hinner vi fika. Ja just fika är ju en väsentlig del av våra liv så inte kommer barnen var det som står i mellan oss och sötsakerna.