Dold oro?

Är bortom mig av oro. Ångest som gnager och förtär mig inifrån och ut. Lipat lite i smyg. Måste låta honom åka. Måste säga:- Ha så kul!! Måste mena det. Jävlar... Tårarna bränner. Han pussar mig hejdå på munnen och klappar mig på armen. Han vet... Han känner mig så väl. Gud bevara min unge!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Rätt stuk

Stolta tårar

Helgens sista vakna timmar